|
Sejd och sejd En del av den Forna Seden är Sejden. Som begrepp så kan man säga att Sejd är trolldomutövande i alla olika former inom ramen för den nordiska traditionen och mytologiska kosmologin. Människor och forum på internet som pratar om Sejden tänker oftast på Sejd som den form av gruppseans och divinationsform som beskrivs i Erik Rödes saga från Grönland. När det var missväxt och jägarna nedlade inte byten, om de ens kom tillbaka från sin jakt. Som seden då var kallades en völva till bygden för att utröna vad som var felet och hur länge som dessa problem skulle vara. Det beskrivs ganska nogrant vad denna völva, som hette Thorbjörg-lillvölva hade på sig och en hel del av vad hon gjorde, men exakt vad eller hur hon Sejdade finns inte bevarat. Det hon gjorde var att ändra i Väven. Genom att spå som är en aktiv kreativ handling. Jag skilljer på
Sejd och sejd för att kunna hålla isär Sejd-seansen och
de olika formerna med annat sejdiskt utövande som har paralleler
med shamanskt utövande. Källmaterialet om trolldomsutövandet
och språkbruket från förkristen tid påvisar att
det fanns i huvudska två olika bruk för ordet sejd. Substantivet
och verbet. Idag kan det lätt bli ganska rörigt att skillja
på dessa två, seansen och utövandet som är verbformen
av sejd. Språkmässigt så blir det tydligare om vi vet
att på fornordiskt tal kan man säga: Sejd och sejden är ett mycket brett och stort ämnesområde därför väljer jag att än så länga bara kort nämna om Sejden inledningsvis. Det skall helst inte skrivas om utan utövas och läras via muntlig överföring och övningar. Men jag vill nämna några av de former och delar som Sejden och sejdandet kan innehålla:
Dessa olika delar och utövande av sejden har olika aspekter inom var del och det kommer mer om dessa så småningom!
|